Standarder brukar vara frivilliga att använda, men i första kapitlet tog vi upp ett viktigt undantag – när standarder är kopplade till EU-lagstiftning. Sådana standarder är tvingande inom EU och kallas för “harmoniserade europeiska standarder”.
Den arbetsprocess som gäller för att ta fram sådana standarder brukar kallas “nya metoden”. Den innebär att arbetet delas upp mellan EU:s politiker och standardiseringsorganisationerna:
- EU stiftar lagar om hur produkter och tjänster ska fungera på övergripande nivå.
- Sedan får de europeiska standardiseringsorganen i uppdrag att ta fram standarder som stämmer överens med de beslutade EU-lagarna.
Dessa standarder anger på detaljnivå hur olika produkter och tjänster ska vara utformade, medan EU-lagarna håller sig på en mer övergripande nivå – det kan handla om hälsa, säkerhet och liknande.
Det finns bland annat särskilda så kallade “direktiv” som gäller för produkter och tjänster som berör elsäkerhet, arbetsmiljö och sjukvård. Men det finns även särskilda direktiv som gäller för leksaker och hissar.
Ett exempel: CE-märkning
CE-märkningen kan åskådliggöra hur “den nya metoden” fungerar inom EU:
- CE-märkningen visar att en produkt lever upp till EU:s säkerhets-, hälso- och miljöskyddskrav. EU:s generella krav återfinns i direktiv som berör produkten.
- Finns det en harmoniserad standard kopplad till direktivet som gäller för produkten? Då förutsätts det att produkten lever upp till EU:s krav när tillverkaren följer den harmoniserade standarden.
Det är tillverkarens ansvar att se till att deras produkter följer kraven. För vissa typer av produkter krävs en särskild kontroll av en tredje part, annars räcker det med att tillverkaren utför en egenkontroll av sina produkter.
EU hänvisar till alla aktuella harmoniserade standarder via sin officiella tidning. Nedan är en sammanställning över harmoniserade standarder kopplade till de olika direktiven:
Länk: Harmoniserade standarder
Det finns många produkter på marknaden som inte följer harmoniserade europeiska standarder. De får ändå användas i Europa så länge de uppfyller kraven i EU:s produktsäkerhetsdirektiv, som blivit en del av svensk lagstiftning genom produktsäkerhetslagen.